Herre min ge säger jag bara...
Ensam i kassan från 19, nästan som att vara tillbaks på statoilen igen...
Kö ner till frysen, men bara på med det happy face, tackar min lyckliga stjärna för att jag är stresstålig!
Men ja, 3 sommrar på Statoil har lärt upp mig väl, rätt mycket ensamtid där med -fast å andra sidan inte fullt lika många stora kunder (alltså storhandlande, inte omfångsrika...)
Tur att jag hade Agneta i förbutiken och Christer på golvet, hjälpte mig rätt bra där! Och tur att vår kunder är de bästa, för trots kö var det inga sura miner -Me like!

Men nu är det äntligen ledigt, heeeeela dagen i morgon!
"Att göra"-listan är kort och slapp, precis som det ska vara!
Men nu är det filmtajm som gäller, Under belägring 2 -I löööv Steven Segal!

Natti...