Jag vill se mig som en sansad, lugn och mogen 21 årig kvinna...
Att jag på något sätt har blivit vuxen...
Och visst har jag det - i allt utom spel och tävlingar!!!!
Fy fan vad jag hatar att förlora!!!
Hjärtat har köpt Nintendo Wii, vilket i sig är jättekul...
Men han har fuskövat under en veckas tid och är överlägsen i allt...
Det kan gå bra i en timme eller så, men när jag fortsätter att förlora i allt -då lackar jag ur!!!
Först blir jag heligt förbannad, svär och gormar (antar att jag fått det efter min far)...
Sen kommer nästa steg, den isande tystnaden: Det enda som hörs är mina tänder som gnislar av frustration!
--> Det är i det här läget pojkvännen börjar prata om att vi kanske borde sluta spela... Bullshit, det är bara veklingar som slutar: Istället biter jag ihop och går in i nästa fas: Biter mig själv i tungan för att få blodsmak och försöka hitta fightingspiriten (som om den inte är där redan...)
Det är ungefär där som pojkvännen inser att det är bäst att hålla käft och låta mig vinna *FEL* Då blir jag istället så förbannad att jag börjar gråta och i samma veva få stress-näsblod...
Och själv inse att det är dags att lämna spelet innan hela vardagsrummet är omdekorerat och spelet kastat åt fanders...
Pojkvännen som är en smart grabb inser att det är bäst att sitta kvar och trycka i vardagsrummet tills det har slutat att ryka ur öronen på mig...
Och ungefär är vi nu, nu kommer det bara små rökpuffar ur mina öron, pulsen börjar gå ner och jag reflekterar över mitt beteende:
Det är inte ofta jag blir arg, men blir jag arg, så tro fan att det är spel/tävling inblandat i det hela...
Jag kan ta mycket, men förlora kan jag inte!!!

(ovan nämnda kan givetvis apliceras på alla spel, från monopol till fotboll, enda undantaget är faktiskt kort -för där finns få som kan slå mig på ett sådant sätt att jag blir tvär sur..)