Ibland blir jag rädd för mig, vem jag har förvandlats till!
Jag kommer på mig själv med ett gå och småfnissa åt att alla inne i stan pratar sådan utpräglad östgötska, vad är det för fel på mig???
Jag älskar ju östgötska, tycker inte att det är en skämtdialekt -men tydligen har jag levt i exil för länge, jag har ju för helvete anpassat mig till halländskan *storgråter*

En annan grej jag förundras över att jag blir mer och mer lik min mor som alltid efter ett besök i staden hävdar att alla butiker flyttat runt. Tidigare har jag haft noll förståelse för det, men hon har ju rätt -allting har flyttat och ingenting är sig likt! Jag blir rädd!!!
Dessutom stog ju en herrans massa affärslokaler tomma, vad är det som händer? Har finanskrisen slagit mot detaljhandeln i Norrköping? Min favoritbutik Granit har slagit igen, inget mer Wear it, Dressman har bara kvar 1 butik (gubbutiken har fått lägga ner, den moderna är kvar) och nästan hela undervåningen på Domino är igenbomad!
Deprimerande!

Avslutningsvis, inte såg jag en själ jag känner på stan -vad har hänt med mitt Norrköping?