Ibland förundras jag av mig själv och mina idéer... Eller ja, min kropps idéer...
På sommaren och våren när det bara bli ljusare och ljusare brukar jag ha en tendens att bli vråltrött vid 21 och sedan stupa i säng vid 22, sova som en liten gris och vakna pigg och utvilad klockan 06:00... Tvinga mig själv att ligga kvar i sängen till 06:30, gå upp och dricka vatten, öppna fönstret på vid gavel och sedan vänta på att resten av huset ska vakna så jag kan gå upp och lossas att jag sover så mkt som förväntas av ungdomen idag...
På vintern gör jag exakt samma sak, fast tvärt om... Jag är absolut inte trött fast än klockan är 23:40 och jag ska vara på föreläsning 8:15 morgonen efter (eller som imorgon, vara hundvakt till Billy som dyker upp 8:20)... Jag är jätte pigg och får tvinga mig själv i säng någon gång mellan 2-3 efter att ha sett CSI reprisen för femhundrafemtioelfte gången och läst buffé och sedan pluggat lite byggteori... Sedan ligger jag där och snurrar tills klockan närmar sig 03:30... Sen ringer klockan vid 7... Då är jag JÄTTE pigg (NOT)... Varför i hela fridens namn ska jag hålla på så? Eller alltså, det är inte jag som håller på så, det är min kropp... JAG är faktiskt OSKYLDIG!