Mari Jungstedt är utan tvekan drottningen av deckare, det finns ingen som kan skildra miljöer  och få läsaren att känna lukten av tång och tjära som hon och "Den dubbla tystnaden" är inget undantag.
Från sidan 1 är jag fast, lever mig in i det som aldrig förr. Jag går runt i Tera Nova, åker vägen mellan Visby-Fårösund, står på bilfärjan över till Fårö. Hela tiden målas landskapet upp i min hjärna och jag njuter av varje sekund.
Att huvudpersonerna utvecklas är intressant, men dessa kufiska figurer som är unika för den här boken är mest underhållande. Attt mördaren är rätt lätt att identifiera gör inget för boken är spännande ändå, eftersom poliserna går på lite vilovägar.
Min personliga övertygelse är att alla borde läsa samtliga böcker av Mari Jungstedt eftersom hon är den bästa författaren vi har i denna genré! Utifrån det vill jag ge den här boken LLLL i betyg, den är inte Maris bästa, men fan inte långt därifrån!