Vad jag verkligen uppskattar...
Tyvärr hjälper inte vibrationen i sängen mig att sova då musikvalet innehåller väldigt mycket dunkadunka...
Visst är det underbart att bo på studentboende!!!
Stänger de inte av det där dunket snart plockar jag fram min nyinköpta platta med ägg och kastar på vederbörandes fönster, jag har feber och då är jag inte att leka med!!!
Jag känner exakt likadant, samtidigt som jag känner mer och mer press för att inte bli 40 år och singel. Jag ser alla andra skaffa barn och gifter sig. Jag känner mig gammal, korridoren i Haga var en underbar plats där ingenting gjorde någonting, man kunde ha tidningskrig, snacka skit och ingen brydde sig, det gjorde inget att man inte hade pojkvän eller var den bästa personen, man behövde inte prestera något. Att vara den man var var helt okej. Jag vet inte jag kanske bara saknar martin så gud för bannat men jag känner mig tom när jag strävar efter godkända kurser och en bättre kropp. Det känns bara så blä. Jag vill ha vänskap och kärlek och strunta i allt annat, nu har de återgått till högstadiet med ytlighet och press, fast ännu mer då vi ska agera vuxna och vara vettiga. Det känns som om det inte finns rum att leka eller andas längre.. Vad skönt de kunde vara om man kunde spola tillbaka tiden och bara stanna där.. Vi kanske ska ha en återträff i hagas korridorer en dag?
