Onsdagkväll...
Ledig imorgon och ingen tid att passa, inga måsten att gå o lägga sig...

Ingenting att göra och sysselsätta hjärnan med...
... Då kommer mörkret
en elak skugga som tittar över axeln, viskar till min hjärna
Spelar på den strängar av min mentala harpa som borde lämnas orörda
Förpassar sol och värme till efter nattens fasor
Tvn är det ända sällskapet, men hjärnan behöver kommunikation för att trycka undan, eller åtminstonde en uppgif
Men det är svårt att koncentrera sig när mörkret sitter på axeln och skrattar dovt i mitt öra...