Jag måste erkänna att ridningen har kännts seg och jobbig under senhösten och början av vårterminen, men förra veckan hände något och det kändes som om det var något stort på gång...
Igår fick jag det bekräftat!!!
Aldrig har det gått så lätt och fint, aldrig har jag varit så svettig och aldrig har jag kännt mig så bra!
Pacion var som en dröm, hästen som de flest får rida med hjälptygel (och som jag också skulle ha gjort förra gången, men eftersom han redan gick på tygel när Anett kom in i ridhuset med hjälptygeln så struntade vi i dem) flöt fram som en sagohäst... Perfekta öppno och slutor, fina skänkelvikningar, perfekta serpentiner... Han var böjlig som en gummiboll och det känndes fantastiskt!
Dessutom börjar vi bli kompisar i stallet med, Pacion är en sån häst som tidigt fick lära sig att han bestämmer och han gör alltid sitt yttersta för att testa sina ryttare (men bara i stallet ska poängteras, han bråkar aldrig med ryttare på ryggen)... Och visst testade han mig, men jag tror inte på att skrika och bråka med en häst så istället för att ryta i så klappade jag honom på mulen.... Han fortsatte att trilskas men när jag inte brydde mig slutade han, istället började han puffa på mig för att få en klapp eller två till... Känndes riktigt bra faktiskt... (tilläggas kan att han la öronen bakåt när vissa andra försökte klappa honom...)... Han kanske inte är den optimala ridskolehästen, men för mig är han fantastisk!!!
Zack kommer alltid vara min gullegris, men Pacion har flygit upp som en riktig favorithäst!!!