(hem)Resan vi aldrig glömmer...

Jag gjorde tillsammans med min bror (jag vet att det är ett jäkla tjat om honom just nu, han skäl allt fokus -det här ska ju handla om mig...) en mycket rolig resa i augusti...
Men det finns en historia kring den som alla borde få ta del av, så ni vet varför man aldrig ska åka hem när man väl har rest bort ;)

Sista dagen på vårt Londonbesök började med utcheckning från hotellet vid 9:30 och sen tog vi vår packning och stack ut för att se det sista av London, jag hade min trogna rullväska och brodern sin backpackerrygga...

Med det hoppade vi på tunnelbanan och susade iväg till Waterloo station, efter frukost på Subway bestämde vi oss för att besöka London Aquarium...
Vi kommer dit och ställer oss i kön, börjar prata med en mycket trevlig kvinna från Wales och konstaterar att det ser stängt ut... Hmm, de kanske inte har öppnat än? klockan var runt 10:50, de kanske öppnar 11?
Snart börjar det dock gå rykten i ledet om att det brinner, hmm vågar vi stå kvar? Men ingen bradbil på plats så vi står kvar... Sen kommer säkerhetschefen ut: "det var bara ett falskt alarm, byggnaden är säker och vi börjar nu släppa in besökar igen"... Brandlarmet hade alltså mycket riktigt gått, men nu var det ju fritt fram att gå in och jag säger bara: vilken upplevelse! Kolmårdens tropicarium kan ju slänga sig i väggen!
En riktigt ful fisk, och ja, den lever...

Vi såg allt som gick att se och köpte lite fina souvernier (snäckor...) innan vi fortsatte vårt strövtåg utmed promenaden intill Themsen, vi kollade på alla mänskliga statyer, skrattade åt konstigt folk och njöt av solen innan vi tog oss över Golden Jubilee Bridges

Sen strosade vi oss fram genom London upp mot oxford streat och tillbaka ner mot picadilly igen, innan vi  vid 14:30 tiden beslöt oss för att ta oss ut till London City Airport...
Så vi hoppade på tunnelbanan mot Liverpol Street station, som enligt min eminenta och nytryckta guidebok skulle ha direktbussar till flygplatsen... För er som inte varit där är Liverpol street station en stor station, men engelsmännen är duktiga på att skylta: satt stora skyltar med en buss och ett flygplan på (+ att det stod skrivet bus to City airport...) som gjorde det jättelätt att hitta fram till hållplatsen, eller ja, det som hade varit hållplatsen: Nu fans det nämligen bara en igenmurad vägg... Lasse och jag bara tittade på varandra, vad göra liksom?
Så vi letade upp en information och talade med londons mest snorkiga informatör som uppenbarligen ansåg att vi var idioter som inte viste att bussen slutade gå för en månad sen... Men efter mycket om och men fick vi i alla fall ur honom hur vi skulle ta oss till flygplatsen...
Hoppa på ett riktigt tåg och och åka till stratford station och där byta till DLR (duckland light railway), ja det lät ju enkelt så vi hoppade på tåget...  Framme på stratford station fick vi en chock, stationen var ju en byggarbetsplats! Men vi letade upp en informatör (mkt trevligare) som förklarade att DLR gick från våningen ovanför, men att vi var tvugna att byta tåg vid Poplar... Visst, vi hoppade på tåget och hoppades på att det var rätt (vi började bli lite småstressade över att inte hinna fram i tid), men vi kom i alla fall rätt, bytet i poplar gick lätt och sen kunde vi andas ut (trodde vi) och njuta av utsikten utanför som visade vad som kommer bli OSarenan till 2012, såg fint ut....
Väl framme vid flygplatsen började jag andas ut, nu skulle vi hem... Men den känslan stannade i typ 5 sekunder för det första vi mötte när vi steg in genom dörrarna på terminalen var tio tungt beväpnade vakter (nu snackar vi sora puffror och bistra miner)... Det visade sig dock vara en del av den vanliga bevakningen, flygplatsen hade alltså inte hotats av terorister...
Vi chekade in min väska och gick för att checka in Lasses väska som klassades som specialbagage, det var bara det att den delen av flygplatsen inte var färdigbyggd än utan bestod av en smal gång med väggar av plywood...
Men men, väskan lämnades och allt kändes frid och fröjd, tills vi skulle passera säkerhetskontrollen:
Lasse klarade sig galant, men jag började pipa -visade sig att mina gympadojor (som jag trodde var i gummi) innehöll ngt som gjorde att det tjöt, men men.... Igenom kom vi!

Väl där inne gick vi runt och strosade lite i taxfree-shopen innan vi tog en sväng in på toaletterna... Han precis sätta mig ner när högtalarna började ljuda: Attetion, attention! This is a firealarm, please leave the building! Och ni känner ju mig, pulsen steg till 580 typ, så det var ju bara att kasta sig ut från toaletten och vart var Lasse, har han gått ut eller ska jag vänta en liten stund? Valde vänta och straxt kom han... Så det var bara att utrymma, ner på landningsbanan -måste säga att allt gick förvånadsvärt smidigt!

Det dröjde inte många sekunder innan the airport fire and rescue service dök upp i full kareta...
de genomsökt hela bygnaden och efter 45 minuter fick vi gå in igen, visade sig att även detta var ett falsklarm...

Vi var i alla fall glada att vi han in, våra bordning skulle ske om ca 10 minuter...
När vi kom upp i Loungen igen köpte vi oss varsin macka o sen var vi redo att gå ombord, men tji fick vi: På utsatt bordningstid dök följande meddelande upp: delayed to 19:35 (vi skulle lyfta 18:30 egentligen)... Ajajaj, var ju bara att ringa upp mamma som skulle hämta oss på Arlanda o säga att vi skulle bli sena...
Så vi åt våra mackor i loungen och satt o tråkade i en timme innan vi äntligen fick borda...
Eller ja, vi fick gå ner till ett ännu mindre väntrum där vi fick beskedet att flygplanet hade motorproblem...
45 minuters väntetid i lilla rummet innan vi äntligen fick gå ombord, kan säga att jag kände mig rätt nervös för om flyget skulle fungera... Men flygvärdinnorna lugnade oss: det var bara bränslepumpen, men den var utbytt nu ("kul, nu får vi säkert soppatorsk i luften...")
20:45 kunde vi äntligen lyfta, och vi landade på arlanda 00:05... Blev en lång dag, men så här efteråt kan man ju skratta åt det hela! Och innan någon säger att det är så det går när man flyger med lågprisbolag så kan jag meddela att vi flög med SAS...

Men tro det eller ej, jag längtar något enorm efter att få åka tillbaks till London!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0