Kanske är man fortfarande ett litet barn innerst inne, men illusioner om att de man älskar kommer finnas i ens närhet för alltid...
Men sen får man dessa bryska uppvaknaden, uppvaknaden man inte vill ha!
Jag vill leva i min rosa fluffiga lilla fantasivärld och bara tro att alla är odödliga...
Jag vill inte att de jag älskar och bryr mig mest om ska råka ut för hjärtinfarkter!!!
Jag vill att alla ska vara friska, starka och leva för alltid!!!
Är det för mycket begärt? Huh?