Den här dagen har varit lång och seg, jag har gått runt i ett töcken utan att förstå vad människor har pratat om -det är nästan så jag inbillar mig att alla över en dag lärt sig att prata kinesiska eller säg, tjolahoppspråket!
Men jag tror inte att det är sanningen, jag tror bara att min hjärna var för trött för att processa den information som den matades med! Och vad kan det bero på? Hmm, gårdagen kanske?

Jag hade ju föreläsning igå morse, finansiering mellan 8-12... 4 timmar med Sven-Ola och ett mycket obegripligt ämne tär på hjärnan och jag kände mig inte helt skarp vid kvart över 12 när jag käkade lunch... Men hjärnan kändes piggare när jag satte mig på cykeln upp till jobbet...
Började klockan 13 och alla var superstressade och uppjagade, själv kände jag mig kollugn... Jag fick spendera de första 2 timmarna med att springa med "akutetiketter" runt om på alla avdelningar, rätt nyttigt eftersom det hjälpte mig att hitta bättre i butiken (som är något större än mitt lilla statoil...)!
Klockan 15 slogs portarna upp för alla V.I.P-inbjudna (familj, vänner, leverantörer och bergendahlsgruppen) och jag hade kasstjänst, riktigt roligt och rätt lungt, pratade med mycket trevligt folk och alla verkade väldigt belåtna med vår butik! Från cheferna kom indikationer om att det var rätt mycket folk som väntade utanför, men hur många återstog att se...
Klockan 17:00 prick klipptes sedan bandet och kunderna började strömma in. Vi anställda stog uppställda inanför grindarna för att välkomna kunderna och applådera, och jisses vad vi fick applådera... Det bara välde in folk, det tog aldrig slut...
Sen var det bara att smita tillbaks till kassan i 1 timme till innan jag blev avlöst för lunchrast och den timmen var relativt smidig och lugn, men senare exploderade kaoset... Själv stog jag i en informationspulp och välkomnade folk och tecknade City Gross-kort för glatta livet från 18:30-23:30, visst noterade jag att det var mycket folk för jag fixade en jäkla massa kundkort... Men snart började det komma rapporter om att kön sträckte sig från alla kassor ner till köttet, sen förbi köttet, vidare mot fisken och ett tag ända bort till chipsen (det är lika långt som butiken är både lång och bred)... Folk började komma ut genom ingången igen där vi hade trevliga väktare som stog och hjälpte till att öppna grindarna och kolla så ingenting försvan. Personalen på golvet hade fullt upp med att plocka tillbaks varor som folk bara hade lämnat, köra ut kundvagnar, leta rätt på korgar (ett tag var både korgar och kundvagnar slut) och dela ut dricka till kunderna i kön för att folk inte skulle svimma!
Själv var jag att beredd att gifta mig med kollegan som kom med dricka och lite godis vid 21-tiden, då höll jag på att krevera i min monter... Men jag hade kul, jag fick ju prata och latja som jag ville, påminde mycket om att stå på mässa ;)
Vid 23-tiden började äntligen det gå ut mer folk än det gick in och vid 23:30 stängde vi ner min monter.. Jag städade upp och gick bort till kassan för att hjälpa till att packa varor (för att få snabbare genomströmning på bandet, kollegorna från golvet hade stått där sedan 18:30 typ), men väl där i princip vädjade Jon-Michael att jag skulle byta av honom... Stackan såg helt knäckt ut och det kan jag förstå, han hade suttit i kassan från 15 (blandat med att packa varor)... Så sista 45 minuterna (vi skulle stänga 24, men sista kunden gick 00:15) satt jag i kassan, kul avslutning tyckte jag!
Men jisses, när vi stängde kassan och dämpade belysningen kände jag hur trött jag var -bara längtade efter min säng!
Jag bytte om stämplade ut och tog följe med de andra ut när en katastrof uppenbarade sig!!!
tror ni inte att jag hade punka IGEN???
Jo ta mig fan på det!
Då fick jag psykbryt, ringde Micke och var helt knäckt, men han var rationell som vanligt... Han sa att jag skulle cykla med punkan hem och inte gå med cykeln så kunde vi ju köpa ny blåsa på fredag (imorgon, när pengarna kommer)... Det tog lite längre tid att cykla hem och jag lät som en hel jävla cirkus (eftersom cykeln gick på fälgen så skakade ringklockan hela tiden) -men hem kom jag!!!
Väl upp i lägenheten gick allt fort, mycket fort! Tror att jag var i säng på 5 minuter (tandborstning, avsminkning och nattkissning avklarad) och sen gled jag in i dimman, någon gång vid 01:30!

Tyvärr fick jag ett sms vid 06:00 (glömde sätta på ljudlöst) och sen kunde jag inte riktigt somna om, utan sov mycket oroligt fram till 8:30...
Bara dags att gå upp, men kroppen var seg, men jag kom upp och iväg -gick på JÖKen och lärde mig en del, även om mycket gick förbi eftersom jag inte riktigt kunde koncentrera mig!
Sen skrev jag klart det sista på PM1 under lunchen och sen gick jag på föreläsning nr 2, och sen dog allt! I en sal gjord för max 60 studenter trängdes nästan 100-110, luften försvann, värmen steg och Sven-Ola pratade om finsiering -det blev för mycket och jag gick hem efter första timmen! Då hade jag inte fattat något av det han pratade om och mina ögon gick i kors!
Så jag åkte hem, packade en väska och stack hem till Micke där jag somnade i solen på balkongen vid 16 och vaknade vid 18:30... Är fortfarande trött som en liten bäver, men jag antar att det blir så när man har sovit för lite under en längre period och sen chockstartar kroppen med en extrem arbetsbörda...
Men jag måste säga det här: Jag ÄLSKAR mitt jobb!!!!